Meteorskurar

Det förekommer ett antal meteorskurar som alltid inträffar på ungefär samma datum varje år. De största är Leoniderna, Perseiderna, Geminiderna och Kvadrantiderna. En meteor är ett sand- eller gruskorn som faller in i atmosfären och brinner upp när det upphettas mot luften.
En meteorskur inträffar när Jorden bana skär banan för en svärm meteorider. Meteoriderna är för det mesta väldigt små. För det mesta är de som sandkorn, ibland kan de vara något större.
(Ett grus/sten/sandkorn kallas meteorid i rymden, när den brinner in jordatmosfären kallas den för en meteor och det som eventuellt blir kvar på marken kallas för en meteorit.)
Alla meteorskurar associeras med en utbränd komet eller liknande. När Solen har ångat bort all koldioxidsnö m.m. från kometen, finns bara en grushög kvar. Den sprids så småningom ut längs kometens bana.
Varken Jordens eller kometens banor ändrar sig med tiden, de kommer alltid att korsa varandra på samma ställe.
Det får till följd att de kommer alltid från ungefär samma ställe på himlen sett från Jorden.
Det är lätt att tänka sig att Jorden blir pepprad med småsten från rymden, men det är egentligen tvärt om. Det är småstenen (meteoriderna) som befinner sig i rymden utspridd i en bana runt solen och Jorden som plöjer väg genom meteoriderna. Det får den effekten att de flesta skurar får sitt maximum när du befinner dig på den sidan av Jorden som går först genom meteoriderna. (Det snöar kraftigare mot vindrutan än bakrutan när du kör bil i snöfall). I praktiken betyder det att skurarna når sitt maximum runt 21.00 till midnatt. Vissa meteorskurar varar dock flera dagar. Var på himlen (radiationspunkten, läs nedan) finns spelar också in. Befinner sig radiationspunkten lågt över horisonten ser man helt enkelt inte så många meteorer.
Meteorskurarna har oftast namn efter den stjärnbild de kommer ifrån. Leoniderna kommer från Lejonets stjärnbild, Geminiderna från Tvillingarna o.s.v.

Radiationspunkt (RA och Dec)
Att bestämma positioner på himlavalvet är inte helt enkelt. En fast nordpol och en fast sydpol är enkelt, man tar bara de punkter jordaxeln pekar på och kallar den +90 och -90 d.v.s. "latituden". Sen kallar man "latituden" för Deklination (Dec) Deklinationen anges i grader.
För att få en referenspunkt i "longitud" måste man vara lite finurligare. På Jorden har man helt enkelt bestämt att 0° longitud ska gå genom Greenwichobservatoriet utanför London.
På liknande sätt har man gjort på himlen. Skillnaden är bara att man kan inte se "referenspunkten", man kan bara räkna fram den.
Solen rör sig över himlen längs ekliptikan, man kallar ibland ekliptikan för himmelsekvatorn. Förväxla inte detta med Solens rörelse på ett dygn utan jag menar den rörelse mot stjärnbakgrunden som är orsakad av att Jorden går runt Solen på ett år.
Vårdagsjämningen (dag och natt är lika långa över hela Jorden) inträffar den 20 mars och den position på ekliptikan som Solen har då kallas för vårdagsjämningspunkten. Den punkten kallar man RA 0.
(Rektascension på svenska eller Right Ascension på engelska). Man anger inte positionen i RA i grader utan i timmar, munuter och sekunder och ett varv är 24 timmar. Man räknar "är vänster" så RA 1h 30m är då 360 * 1,5/24 d.v.s 22,5° vänster om vårdagsjämningspunkten. Som vanligt är det inte fullt så här enkelt, se här för definitionen av RA.
Anledningen till att man delar in dygnet i timmar, minuter och sekunder istället för i grader är att det underlättar när man ska hitta en viss stjärna i ett teleskop. Man måste ta hänsyn till sådana saker som den exakta longituden som man befinner sig på m.m. Med RA i timmar, minuter och sekunder och om man använder sig av "inställningsskalor" (i brist på bättre översättning, på engelska setting circles) underlättar man speciellt proceduren för att kalibrera teleskopets upphängning. I datorstyrda moderna teleskop spelar det dock ingen roll vilken enhet man använder, men i de allra flesta stjärnkartor kommer RA alltid att anges i timmar, minuter och sekunder (troligen).
Men man ska inte stirra sig blind på radiationspunkten för att få se meteorer, de syns över större delan av himlen, de ser bara ut att komma ifrån radiationspunkten.

ZHR (Zenith Hour Rate)
ZHR är ett mått på hur många meteorer per timme med en magnitud av över 6,5 man kan vänta sig om radiationspunkten är i zenit, dvs rakt upp.
(Lite förenklat)
För att se en meteor med magnitud 6,5 krävs det absolut perfekta observationsförhållanden och att man råkar titta på rätt ställe. Man ska ha bra ögon också.
ZHR är alltså inte ett mått på hur många synliga meteorer per timme man kan se egentligen.
Man kan nog räkna mer att om en meteorskur har en ZHR på 100 så ser man kanske 10 starka meteorer per timme. (Mycket ungefärligt)
Man ska alltså inte sätta likhetstecken mellan ZHR och hur många meteorer man får se, då blir man väldigt besviken.

Stora meteorskurar

En fråga som jag får då och då är: "vilket håll ska man titta för att se meteorerna?" Det är inte så lätt att svara på, för att ge ett svar måste man veta vad klockan är, därför anger jag radiationpunkt på himlen.
Man kan mycket generellt säga att om man inte har en aning om vilket håll man ska titta så är ett bra tips "nordöst under första halvan av natten", "österut mitt i natten" och "söder/sydöst på småtimmarna" - grovt sett så stämmer det. Generellt kan sägas att radiationspunkten befinner sig i någonstans mellan norr och öster på kvällen. När radiationpunkten är i söder (högst över horisonen) är det bästa tillfället att se dem och det brukar inträffa mellan midnatt och småtimmarna. Men än en gång, man kan se meteorer lite överallt, de ser bara ut att komma från radiationspunkten och därför är sannolikheten för "synliga meteorer/timme" lite högre där.
Förutom lite annan info ger jag tidpunkt för meridianpassage, månens upp- och nedgång och hur stor del av månen som är upplyst. Tidpunkten för meridianpassagen är när radiationspunkten är i söder d.v.s. när den är som högst på himlen och chanserna är störst att man får syn på meteorer. (beroende lite på månens position) Elevationen vid medidianpassagen är angiven i förhållande till horisonten. Tidpunkterna som anges är Vidsels normaltid (65° N 20° E). De är ju då inte helt korrekta i södra delen av landet men på ett ungefär stämmer de.
Kom ihåg att stjärnorna rör sig med 15°/timme.

NASA/courtesy of nasaimages.org

NASA/courtesy of nasaimages.org

Credits : NASA

Kvadrantiderna 3 Januari 2013
Kvadrantiderna är en ganska stark meteorskur med ett kort maximum den 3 Januari. Månen stör mycket i år. Inget bra år.
Radiationspunkten är i Björnvaktarens stjärnbild. (Bootes).
Aktiva 1 - 5 januari.

Lyriderna 21 april 2012
Lyriderna kan ge ifrån sig riktigt starka meteorer. Häruppe i norra Sverige börjar det tyvärr vara ganska ljust på kvällarna så man får vänta till senare på natten.
Radiationspunkt i Lyrans stjärnbild.
Aktiva 16 - 25 april

Perseiderna 12 Augusti 2012
Perseiderna kan vara lite svåra att observera här uppe i norra Sverige (Vidsel) därför att det blir inte riktigt mörkt på natten så tidigt på hösten men på lägre latituder är Perseiderna en av de mest populära meteorskurarna. Ingen måne som stör i alla fall.
Radiationspunkten är i stjärnbilden Perseus.
Aktiva 17 juli 24 augusti.

Orioniderna 21 oktober 2012
Orioniderna är en skur mellan 2 okt - 7 nov med toppen den 21 oktober.
Orioniderna är associerad med Halleys komet, d.v.s. Jorden korsar vid detta datum Halleys komets bara (ungefär). Rdaiationspunkten ligger i Orions stjärnbild, ZHR = 20-25.
Aktiva 2 - 7 november

Leoniderna 17 November 2012
Leoniderna är kända för att ibland bjuda på fruktansvärda meteorstormar med ZHR på flera tusen medan de däremellan ibland bara har ca 15 i ZHR. Stora meteorstormar från Leoniderna brukar komma med ungefär 33 års mellanrum, men undantag finns.
Leoniderna är också en ganska kort skur där max ZHR inträffar kvällen/natten den 17 November.
2008 gav Leoniderna endast en ZHR på max 99, lite av en besvikelse. 1966 och 1999 var det däremot möjligt att se enorma mängder Leonider. Upp mot 150000/timme när det var som värst, men det var väldigt extremt. Det borde bli ett bra år 2032 m.a.o.
Här på höga latituder (norra Sverige) brukar Leoniderna vara årets bästa meteorskur. Leoniderna's ZHR är dock ganska oregelbunden, den kan variera mellan 10 till flera tusen vid maximum så ibland blir Leoniderna en besvikelse.
Månen är upplyst till 10% och är inte över horisonten på natten, så 2012 har möjlighet att bli ett bra Leonidår.
Aktiva 14 - 23 november

Geminiderna 14 December 2012
Geminiderna har inte ett lika kort maximum som Leoniderna utan borde räcka hela natten mellan den 13:e och den 14:e December.
Geminiderna är också kända för att ha starka och olikfärgade (vita, gula, gröna, blå) meteorer.
2008 års Geminider hade sin topp (ZHR) kl. 02:00 den 14 December. Den var 139.
En av de vackraste och bästa skurarna.
Radiationspunkten är i Tvillingarnas stjärnbild. (Gemini). 2012 har förusättningar att bli ett bra år. Ingen måne som stör i år. Det är bara att hopps på stjärnklart.