Tänkvärda tankar

Den antropiska principen

Ibland ställer sig folk frågan:
"Hur kan allting vara så beskaffat att liv har kunnat uppstå här? Det är ju rätt temperatur, det finns syre att andas, det finns vatten m.m. m.m."
Svaret på den frågan är:
"Om inte fanns platser i universum som var gynnsamma för liv, skulle det inte heller finnas någon som kunde ställa den frågan."
Detta brukar också kallas för den svaga antropiska principen. Den antropiska principen finns i två varianter, den svaga och den starka. Den starka principen säger i stort sett "Universum måste vara beskaffat som det är för att möjliggöra liv i det". Det starka varianten är mer en religös grundsyn (kan man säga). Den antropiska principen hör egentligen inte riktigt hemma bland fysik/astronomi, jag skulle nog vilja kalla den antropiska principen för filosofi egentligen, men den är en intressant tanke.

Var kom livet ifrån?

Det framförs många teorier om livets ursprung, t.ex. att livet kom till jorden med kometer men jag tycker inte att det är så intressant hur livet kom hit utan mer intressant skulle det vara att veta hur liv kan uppstå från död materia. Då får det ha hänt på Jorden eller Mars, det spelar ingen roll.

Ockhams rakkniv

Ockhams rakkniv brukar man sammanfatta med raden "den enklaste lösningen på ett problem brukar vara den rätta".
Den enklaste lösningen är den som innehåller minst antal och vetenskapligt antagna "logiska hopp". Om man ser ett träd med uppslitna rötter ligga på marken efter en kraftig storm är det sannolikare att vinden blåste ned trädet än att ett UFO landade, tre 150 m höga utomjordingar steg ur och ryckte upp trädet varpå de gav sig av igen. Ockhams rakkniv säger oss att trädet nog har blåst ned.
Den skulle i kosmologin kunna användas så här:
En "teori om allting" behöver inte kunna förklara vad som finns inuti svarta hål därför att det som finns i ett svart hål kan inte komma därifrån och kan aldrig påverka omgivningarna.
(Nu är det så att svarta hål kan enligt kvantfysiken "avdunsta" och ge ifrån sig strålning, men ni förstår tankegången)
Man skulle slippa att konstruera en "teori om allting" som innefattar såna saker som innehållet i de svarta hålen. I stället för att grubbla över vad som finns i dem och få det att passa in i teorin (eller tvärt om egentligen) så kan man helt strunta i dem och enkelt låtsas som om det regnar.

Varför är himlen svart på natten?

Denna uppenbart löjliga fråga är inte alls så löjlig, utan svaret på den ger samtidigt insikt i hur universum är uppbyggt. Eller rättare sagt, den ger svar på hur universum INTE kan vara uppbyggt.
Om man (som man gjorde förr) antar att universum är statiskt, oändligt stort och har funnits i evighet MÅSTE varje siktlinje ut i universum förr eller senare sluta på en stjärna. Detta skulle innebära att himlen skulle glöda som en stjärna.
Kanske någon säger: "Det finns ju stoftmoln som skymmer de stjärnorna som ligger långt bort?"
Det hjälper inte, om universum också skulle vara oändligt gammalt skulle allt, inklusive stoftmoln och vi själva, var samma temperatur. Som en stjärnas m.a.o.
Att det uppenbarligen inte förhåller sig på det viset visar att någonting med antagandet att universum är statiskt och oändligt i tid och rum är fel.
Det har senare visat sig att alla tre antagandena är fel.
Den här frågan kallas för Olber's paradox.

Tidsresor

En resa framåt i tiden är teoretiskt mycket enkel. Det är "bara" att göra en rundtur i universum i hög fart enligt tvillingparadoxen men att resa bakåt i tiden är lite annorlunda,

Det här är ett tankeexperiment/citat (egen översättning) från romanen Janus Equation av G. Spruill.

"En framstående vetenskapsman som hade som mål att behärska tidsresornas svårigheter träffar en mystisk, vacker kvinna. De blir kära i varandra men han får inte veta någonting om hennes bakgrund.
Det gör att han blir ännu mer intresserad av hennes tidigare liv och efter en del efterforskningar upptäcker han att hon är en tidsresenär från framtiden. Hon har i framtiden genomgått en könsbytesoperation/plastikoperation och visar sig i själva verket vara han själv!!
Det betyder att han har i själva verket älskat med sig själv!!"

Man kan nu börja att fundera över vad som hade hänt om deras kärlekshistoria gett upphov till ett barn. (Förutsatt att könsbytesoperationen var så "grundligt" gjord att hon kunde får barn förstås)
Anta sedan att detta barn blev en pojke som åkte tillbaka i tiden för att växa upp till vetenskapsmannen som vi började berättelsen med.
- Det skulle betyda att man kan vara både sin egen mor och far och son och dotter samtidigt??...

Ett annat lite enklare fall är "idén utan ursprung"
(Till viss del ett citat från http://www.mimersbrunn.se/Tidsresors_paradoxer_5615.htm som i sin tur citerar Michio Kaku)
"Tänk dig att en ung uppfinnare sitter i sitt garage och försöker konstruera en tidsmaskin. Plötsligt dyker en gammal man upp från ingenstans och delger honom hemligheten i tidsresor.
Uppfinnaren spelar sedan på hästar, aktier och allt annat som kan generera pengar. Han blir oerhört rik eftersom han vet exakt hur framtiden kommer att te sig. På ålderns höst väljer han att göra sin sista resa i tiden och han åker då tillbaka i tiden för att ge idén om en tidsmaskin till sitt yngre jag."

Man kan fråga sig varifrån idén om tidsmaskinen egentligen kom ifrån. Den här tidsresan strider mot vår uppfattning om orsak/verkan.